beautyangel

Japp, precis så känns det. Fick reda på en sak idag som jag verkligen inte ville veta. Eller jag visste att det skulle komma någongång men saker hade varit mycket bättre om jag inte visste. Rubriken säger allt. Det kändes verkligen som ett slag mot ansiktet. Ville bara därifrån och gråta eller vad som helst. Bara jag får ut min ilska på något sätt. Dom orden skakade om hela min tillvaro. Jag försöker förstå men det är omöjligt. Jag har gått runt och trott massa saker och förväntat mig så mycket. Men here we are again. Besviken ännu en gång. Har nästan blivit van vid det nu. Det känns verkligen i hjärtat, det gör verkligen ont. Jag trodde det skulle bli jag. Men jag hade fel och mitt hjärta krossades ännu en gång. Fast på ett annorlunda sätt. Ett sätt som gör ondare än något annat. Ett sätt som får till och med mitt hjärta att gråta. & jag vill inte gråta. Jag vill inte bli svag på grund av detta. Jag vill bara inte. Du förtjänar det bästa och jag ska dölja allt jag känner för att försöka bli glad för din skull. Jag ska göra det för din skull. Jag har försökt att tränga bort dessa känslor men det har varit omöjligt. I ett helt år har jag varit deppig och inte förrän nu har jag förstått vad det beror på. Jag känner mig så dum. Så dum. Men som sagt, ska verkligen försöka dölja allt som jag har i mitt hjärta, bara för att du ska vara glad. Jag vet att jag fortfarande finns kvar någonstans i ditt hjärta och även om hon nu har tagit den platsen så vill jag att du ska veta att du alltid kommer finnas i mitt. För du är verkligen unik, & jag förlorade något perfekt den här gången. Den här gången är det jag som går med tomma händer. Men det är lugnt, jag är van vid detta också.

Jag erkänner att jag älskar dig. & förlåt om du någonsin har kännt att jag har ignorerat dig på något sätt. Ville bara inte att det skulle bli såhär. Men tyvärr det blev det endå.

Jag ville undgå den här smärtan men nu i slutet gör det endå lika ont.

Vad gör man, när själen är söndertrasad?

När hjärtat är krossat?
Vad gör man när tillvaron är förstörd?

När smärtan är outhärdlig?
Vad gör man, när den man älskar mest av allt sviker?

Jag blir så arg på att de mest framgångsrika modellagenturerna inte tar emot korta tjejer. Eller i stort sett ingen modellagentur överhuvudtaget. Jag är själv kort, är bara 1.60 & jag har velat bli modell så länge jag kan minnas. Jag har provat med att skicka runt bilder till olika modellagenturer men så fort dom har fått reda på min lägnd så har dom tackat nej. Jag är så trött på att dom gör så. Ja, visst ska man vara lång när man e modell men personligen tycker jag att korta tjejer också borde få chansen att förlja ens drömmar. Själv hade jag blivit överlycklig ifall en modellagentur hade velat ha mig. Anledningen till det är att jag verkligen vill bli modell. Vill ta snygga kort, gå på catwalk & göra allt det där. Men pga min längd komme det aldrig hända. Jag blir ledsen måste jag erkänna. Det var lixom inte mitt fel att jag blev kort, eller hur? Därför tycker jag att man ska kunna bli modell även om man är kort. Ingen har ju rätt att ta ifrån någon ens dröm, men korta tjejer som vill bli modeller tvingas att släppa taget om den drömmen, något jag måste göra snart. Det är synd faktiskt, för de flesta tjejer är jätteduktiga och tar hur snygga bilder som helst men ingen ger dom chansen att föra dessa bilder vidare så att folk kan se deras talang. Det är synd, verkligen synd. 

Åt ena hållet så hör man alla säga att man ska följa sin dröm no matter what, men åt andra hållet är man trött på folk som bara tackar nej hela tiden. Jag är faktiskt trött på att så fort jag kollar på något modellprogram så önskar jag att det vore jag som gick på den catwalken. Jag tror inte på mirakel, inte när det gäller detta. Sånt händer bara på filmer. & om det någonsin skulle hända mig så skulle det vara för bra för att vara sant.

Mitt hjärta vill att jags ka bli modell, medans min hjärna gör det klart för mig att det är omöjligt. Vad ska man göra? Lyssna på hjärtat? Ska man fortsätta drömma om något man aldrig kommer uppnå? Ska man fortsätta sväva på moln? Eller ska man vakna upp & inse verkligheten?

Vad tycker ni om detta? Vill verkligen veta vad andra tycker om detta? Borde det finnas modellagenturer som tar emot korta tjejer eller borde dom hålla sig till långa tjejer?
 
Hmm.. Det kanske är dags att vakna upp nu..   

Jag har många gånger ställt mig framför spegeln och tyckt att en ful tjej speglas tillbaka. Jag har tyckt och tycker fortfarande ibland att jag är tjock. Jag är inte nöjd med min längd och det finns dagar då jag inte ens vill gå upp ur sängen. När jag var liten ville jag se ut som Jennifer Lopez. Hon var min stora idol. Jag ville ha samma frisyr, samma kläder, jag lärde mig alla hennes danser & jag mimade till och med en av hennes låtar när jag var med i Småstjänorna. Lame i know, men jag älskade henne. Jag såg upp till henne. Hon var perfekt i mina ögon. Någonstans missade jag att det är egentligen mig själv jag borde vara & inte försöka efterlikna någon annan. Ju äldre jag blev ju mer besviken blev jag. Jag började sakta inse att den Jennifer Lopez jag försökte efterlikna inte fanns. Den jag ville vara var täckt med 100 kg smink & alla hennes bilder var retuscherade. Detta insåg jag sent. Jag försökte få ett utseende som hade fixats av ett datorprogram och smink. Jag fattade ju inte det när jag var liten men när jag kom till en viss ålder fattade jag hur det låg till. Från den dagen blev jag mer självsäker. Mitt självförtroende blev mycket bättre och istället för att tycka att jag är ful tyckte jag att jag var söt. Jag insåg att jag inte kunde uppnå hennes nivå om man nu kan säga så, även om den så kallade nivån inte existerade. Jag började tycka om mig själv för den jag var. Och om jag har lite fett, & inte ser skitsnygg ut utan smink. Jag kan leva med det. Det finns mer tragiska saker i världen. Ja, visst ska man se bra ut för att passa in, & bära en sorts kläder. För vissa betyder detta jättemycket men för mig betyder det inget alls. Jag kan leva med att inte vara perfekt, theres no such thing as perfect.  Så länge jag mår bra & tycker om mig själv för den jag är så är det lugnt. Jag behöver inga extra grejer för att få folk att gilla mig. Det räcker med att jag är mig själv. Det jag vill säga här är att, alla har vi dåliga dagar men det är inget att hänga sig på. Visst orkar vi inte gå upp ur sängen ibland, för att allt känns så trist & man känner sig så sleten. Men think twice, du är nog inte ensam om det. Bilderna här nedan bevisar det. Så ta en god titt & sen gå och ställ er framför spegeln och säg : Jag är fin som jag är.



Cameron Diaz



Eva Longoria



Kate Moss



Britney Spears



Jennifer Lopez
My idol.

Läste nyss om tjejen som hölls fånge av sin pappa i 24 år. Hon var bara 18 år när hon blev instängd i deras källare. Hon blev våldtagen av sin egen pappa flera gånger och födde 7 barn fast bara 6 lever. Våldtäkterna började redan när hon var 11 år. Grannarna fattade aldrig vad som hände eftersom pappan bettede sig helt normalt. Det är nu historien bakom ståldörren har kommit ut. 

Jag kan inte fatta att någon kan göra såhär!! Jag känner mig så äcklad och jag blir så arg! Hur kan man utsätta ens eget barn för något sånt här? Jag försöker verkligen förstå men människor som gör sånt här kan inte ha alla inne. Det är tragiskt och det är sorgligt. Fattar inte dom hur den som blir utsatt blir påverkad av detta? Hela ens liv blir förstört! Det är så äckligt att jag kan spy! HUR?? Människor som han borde få dödsstraff. Jag är starkt emot dödsstraff men när det gäller såna som gör illa barn, speciellt sina egna, så tycker jag att dom förtjänar att dö. Dom borde brännas på bål! Seriöst. Jag undrar om han ens har en gnutta ånger i sin kropp. Eller skam? Om man ska göra något så hemskt mot sitt eget barn, varför skaffar man då barn överhuvudtaget? Det är inte så att man skaffar en ny leksak. Det är ett liv, en människa som har känslor och ett hjärta. Jag hade inte klarat av allt som den här tjejen har gått igenom i sitt liv, därför ser jag upp till henne på något sätt. Hon bevisar att det faktiskt finns ljus på andra sidan den mörka tunneln.

Jag har läst många böcker om just incest. & varje gång har jag bara blivit mer och mer äcklad. Samtidigt tycker jag att det är starkt av den som blir utsatt att skriva en bok om det hela. Jag tror inte jag hade kunnat göra det. Jag är för svag, men jag ser verkligen upp till dom som väljer att komma ut med saker dom har blivit utsatta för. & framförallt är det bra för att genom att skriva böcker hjälper man många andra som blir utsätta för samma sak.

Jag önskar att vi bodde i en värld där inget ont förekommer, men som många andra har jag tvingats vakna ur min dröm & möta den hårda sanningen. Sanningen som säger att världen vi lever i nu, är långt ifrån perfekt.