beautyangel

Tänk dig att du tar ett glashjärta. Stoppar in det i elden så att glaset blir jättevarmt och nästan börjar smälta. Sen tar du ut det och formar det varsamt i dina händer till någonting som bara går att kalla ett hjärta av kärlek. Och sen ger du bort det, men den som ska ta emot det släpper det bara rakt ned och det går i tusen bitar. Det finns inget lim i världen som kan pussla ihop alla små bitar. Du kan bara försöka gå vidare, men golvet är täckt av tusen vassa glasskärvor och det gör ont för varje steg du tar. Men dina händer minns fortfarande hjärtat som det var, för dess form brändes in i din hud av dess glödheta känslor.